FLUXA - Att befästa en sandhög! Stureholm, 2023

Fluxa uppstod ur en performance på Dunkers kulturhus då jag blev inbjuden att göra något i YYoshio Nakajimas utställning på hösten 2022 av Martin Schibli. I februari 2023 gjorde jag performancen Transformation. I en period av mycket lönearbete kände jag en stor sorg att inte ha den tid jag önskade i min ateljé. Denna period sa jag ja att vikariera som konstansvarig på Åstorps konsthall och av naturliga själ skulle mitt eget skapande eftersättas. Så jag utmanade mig själv med att göra något annat. Något jag inte gjort innan. Och ur detta startade min idé om att jag vill göra klänningar till en förställning. Morgan Schagerberg blev min samarbetspartner. i Transformation. Läs mer om detta nedan!

Efter Transformation performancen började jag utveckla "henne" med masken och det stora leendet till små filmer. Och Fluxa var född.

Ur mitt intresse för Fluxus rörelsen skapade jag en femenin variant av fluxus med namnet Fluxa. Hon gör vad hon vill, skiter i alla andra men pekar på problematiken kring osäkerhet, önskningar och delaktighet. 

Vad som är fint med FLUXA är att hon är rebell, pekar på problem och gör nått. Men bara ibland. Hon håller inte "all in". 

Hon kan befästa en sandhög, är grymt cool. Men vad händer sedan då?

Ur osäkerheten skapar hon sin sak. Chester, narrativ i en förvirrande värld. 

FLUXA vill bygga hopp i det lilla och i det ensamma. Hon vill vara en del i samtalet även när det inte tillåts henne. Hon gräver där hon står och kan inte vänta. Hon måste bara göra.

Pågående projekt med textila teckningar.

Material: ogrundad linne, kol, harlim och vatten.

Storlek: 180 x 162 cm

Ett processarbete där teckningen förändras över tid, Jag undersöker teckning som material och när teckningen upphör och blir till på nytt. Ett slags samarbete med tiden och naturen.

Film

Transformation - en föreställning om tröst - Gertrud Alfredsson tillsammans med Morgan Schagerberg

De båda iklär sig rollen som dockor och går ut för att försöka hjälpa varandra att förstå sig på världen de befinner sig i. De blir varandras verktyg och föreställer sig tröst. Men hur skall det gå till? Var finns tecknen och innehar de kraften till den förvandling och transformationen som krävs? Är inte sorgen i vägen för allt detta? Hur föryngrar en det gamla? Klarar de att vara trösterskor och vad händer om de är det?Det destruktiva har styrt oss länge nu. Vi är ledsna och uppgivna. Vi gråter inombords och spelar med utåt. För sådan är strukturen.
Vi längtar efter tröst som kan förvandla oss till något nytt och något viktigare. Vi vill också ge tröst som hjälp till detta genom handling.Alla bär på masker, även i en demokrati men vissa bär dem ofrivilligt genom tvång. Den gamla eken må stå där i sin ålderdomliga prakt, oförmögen till förändring, men runtomkring växer slyet, vilt ohejdat i rasande fart, det går ej att hindra dess framfart.

Performancen vill Gertrud tillägna Yoshio Nakajima och hans hyllning till solen och livet men också till de modiga kvinnorna och REVULOTIONEN i Iran.

Thomas Millroth: 

Klassisk tradition, nej tack!

Rätt eller fel? Inte särskilt intressant. Thomas Millroth ser konstnärer som blandar fritt - och det är den orena frihetligheten som ger liv.

Skulpturer av Gertrud Alfredsson.Bild: Molekyl Gallery

Förr talades det om traditioner i konsten. Är det fortfarande intressant? Det tycker i alla fall Gertrud Alfredsson, som gett en av sina skulpturer på Molekyl Gallery namnet "Traditionsbäraren (konstfången)". En karl står bredbent på ett podium av mönster. På huvudet har han sin veta-bäst-börda som får honom att stå rak i ryggen.

Han är en sort som genom åren mer än gärna trätt fram och talat om vad som varit rätt - och inte minst fel - inom konsten. Text och bild fick till exempel i den förfinade franska traditionen från Matisse och Cézanne inte blandas, det var litterärt, konsten skulle vara ren. Men blandar, det är precis vad Alfredsson gör i sina skulpturer, teckningar och målningar. Den orena frihetligheten ger liv och därför känns den så självklar.

Men är några av de stora etablerade traditionerna ännu aktuella? Jag frågar mig själv om inte Alfredsson lärt sig av surrealisterna att fritt kombinera olika element och blanda tidsskikt i sina bilder. Och den gamla ärkesurrealisten Salvador Dalí, har han kvar sin attraktionskraft? Alfredsson svarar bestämt på mina funderingar i en liten teckning, där hon desperat skriker rakt ut: "Gala rädda mig från Dalís kalla öga."

Således bort med Dalí och kylig surrealism. I utställningens praktverk pekar Alfredsson åt ett annat håll. "Trailer" är tillägnat en annan spanjor, dadaisten med mera Francis Picabia. Hennes magnifika bild har närmast skulpturala former: två kvinnor i ett självsäkert bildspråk, den högra med ett öga under lugg och det andra uppspärrat mot åskådaren. Det är svårt att finna ord för den laddade stämningen. Jag hittade ett par rader hos Picabia själv: "det är könet som gör den revolterande anständigheten värd att frukta". Det tolkar jag som att kroppen och sinnena övervinner stela traditioner och dogmer, som verkat nog så hämmande ända från förfinade fransmän till akademiska postmodernister.

Picabias bildvärld är alldeles för uppsplittrad för att bilda skola. Han är alltså en bra utgångspunkt för den som vill undvika teser och traditioner. Och Alfredsson är alltid på sin vakt. På en av sina skulpturgubbar med samtidsmedveten look, inklusive chict skägg, har hon klottrat: "Kära barn - du är för mallig".

Alfredsson använder all sin teknik och sitt kunnande för att lägga sig så nära verkligheten att det skaver; med det följer en stor osäkerhet. Att inte veta och vara tvungen att söka är den bästa traditionen.

Samma sak gäller Gert Petersson (1948-2018) på Galleri Ping-Pong. Han hissade självständighetsflagg redan i Forum-skolan i Malmö då han 1981 skapade en egen plattform med sina artists' books.

Namnet på förlaget blev en grimas mot alla klassiska traditioner, Gustaviansk Apa i Malmö, GAM. Klassisk tradition, nej tack!

Det finns en del som förbinder honom med Alfredsson. Liksom hon lade han sig tätt inpå verklighetens bortglömda sidor. Det här är upplösningens och baksidornas konst. Rester och förfall är motiven. Och det är så pass ovanligt och utanför traditionen att det måste hanteras mycket personligt.

Petersson gav oansenliga föremål poetisk lyster i mästerliga grafiska tryck och böckerna blev ett slags rum för det bortglömda.

Men boken som format är väl också en stark tradition? Visserligen, men den har visat sig slitstark och förnybar. Redan då artists' books blev ett begrepp på 70-talet var det med en estetik som blandade humor med vildsinthet och ömhet på ett sätt som kändes alldeles nytt. Petersson gick ännu längre och förvandlade boken till ett eget rum mellan pärmarna där försättsblad, kolofon och inlaga fick röra sig fritt och ohämmat.

Visst finns traditioner i konsten i dag. Vi ser hur de likt modet styrs av merkantila krafter, än är det fotografisk realism, än abstraktioner à la 1950-talet. Men intressantast är de konstnärer som likt Alfredsson och Petersson skiter i förväntningar, för att med Suzanne Brøggers ord försöka "återsamla vad kulturen spritt, att återupprätta den intimitet som försvunnit ur det moderna samhället".

Då duger inga trendiga eller kommersiella regler. Noll anpassning.

(X) site Landart, Kattegattleden, Jonstorp.

Det är hål i min själ - Pottalånghaka. 

Inspirationskälla till mitt verk: Det är ett hål i min själ - Pottalånghala.
Potta Lång Haka gifte sig med en man i grannbyn, Mjöhult i Nord Västra Skåne på Mjöhults gård som finns än i dag. Han dog tidigt och hon tog över gården med stor framgång och det tyckte inte folk om. Det var mycket fattiga tider och det är delad mening om när det skedde. 1500 - 1700- tal. Mjöhult kallades för Potthult också. Namnet kan ju givetvis kopplas till lerkrukor och keramik bygden här uppe men det finns en teori om att hon skulle kunna ha anknytning till Pottsburg. Vissa berättar att hon var vacker och hade ett utländskt utseende. Hur som helst så blev hon mer eller mindre hatad, för hur gjorde hon att gården blev så framgångsrik och välmående om hon inte hade att göra med djävulen. Kanske därför nid namnet. Berättelsen bygger delvis på fakta och delvis myt och sägen. Hon blev gammal och brändes inte på bål i varje fall. När hon dog (här finns olika detaljer) men hur som så skulle hon begravas i en annan by Farhult och många ville se hennes begravningsvaka. Någonstans där så såg de henne gå igen och det skrämde folk så efter begravningen grävde de upp henne och skar ut hjärtat och pålade det i en damm bakom Nygård i Mjöhult på området Stettern. Pålen fanns kvar sas det till på 40- 60- talet. Å det var en sport och skrämselpropaganda att gå ut på isen och röra pålen. Historien berättades i skolorna fram till vår tid. Jag tänker att hon var en sju jäkel till affärskvinna men hon hade tiden emot sig. Hon blev inte människans vän då alla var lea mot henne men djuren var hennes vän livet ut. Berättelsen i stora drag. Det finns tom referenser kring potta så långt bak som 3- 4000 år, begravnings platser och dylikt. Alla mina texter och referenser ska finnas vid verket som kommer stå i Jonstorp strax bredvid hennes gravplats(?) i byn Farhult. Jag tolkar berättelsen fritt i min keramikskulptur av henne för att lyfta okända platser. Leden går mellan Göteborg och Helsingborg. Det är 30 konstnärer som medverkar, varav jag är en. Massor går att tillägga men som sagt här är berättelsen i stora drag. En sak Är intressant och det är att på 1600- talet var Skåne Danskt och där fanns en hel del häxprocesser. Lite om en stark och utsocknes kvinna som inte vek sig men samtidigt fick betala ett högt pris. Det kan vara farligt att sticka ut hakan! Mitt verk kan ses som om hon kommer och ger oss förlåtelse och som att hon vill hämta hem sitt förlorade hjärta. Hon står inte längre i skuggorna av historien utan tar ett kliv ut på ängen och säger; -Här är jag nu!

Abstractions: Max was here!

På HX festivalen i Helsingborg rullade jag ut mina stora papper på gatan. Helsingborgs konstförening bjöd in mig under festivalens två dagar. Min ide var att måla abstrakt direkt på papperet på gatan. Första dagen betraktade besökare mitt arbete och vi samtalade om bilden. Mitt intressanta dilemma var att arbeta med bilden neråt när jag är van att stå mot en vägg och alltid kunna backa. Mina färger var akryl, kol och spray. Andra dagen arbetade jag fram en för mig intressant abstraktion och bjöd in besökare att hjälpa mig. Minst femtio personer målade lite granna och till min förvåning förstärktes uttrycken som jag gjort som bas. Jag har efterbearbetat bilden och känner stor kärlek till alla som hjälpte och lämnade sina spår..

Musikanimation - Ett samarbete med Stina Sturesson - Med låten Står vid ett hav

Epic Mod

Epic Mod 2.0

Epic Mod är ett pågående världsbygge i sju delar, en berättelse, en fabel, en arbetsmetodik, omsatt i flera medier; flera större teckningar, ett antal mekatroniska objekt, en datorspelsvärld och en vikbok - med en början och flera möjliga slut.

Där de sju delarna var för sig förhåller sig till samma övergripande berättelse och världsbygge. Den består av en persons möjliga utveckling genom olika stadier i livet, som förstås och kommenteras från olika perspektiv. Gestaltat i ett gränsöverskridande verk bestående av monumentala teckningar,

Talande och doftande skulpturer, animerade karaktärer och miljöer i 3d, smaker, samt musik.

I Epic Mod har vi hämtat metoder från romankonstens erfarenheter av världsbyggande. I "PS till Rosens namn" skriver Umberto Eco om den generativa logik som han använt sig av, en logik som både begränsar och öppnar kreativiteten. De grundläggande parametrarna styr vad som kan eller inte kan ingå i en fiktiv men trovärdig värld. I Epic Mod har vi valt att just fokusera på det generativa i denna logik; detvillsäga, det handlar om att projektet både ska resultera i en sammanhängande värld, och på vad som kan genereras utifrån fyra olika perspektiv på världen omsatt i olika medier.

Teckningen består av yttre och inre landskap, av en fauna med djur och flora varvat med industrilandskap och stadsmiljöer som står i relation till de sju berättelserna med olika stadier och passager där vi får följa en liten pojkes vandring i olika känslotillstånd och miljöer mot att bli en mogen man och till sist en hjälte. Detta framställs dels i ett figurativt uttryck men som ibland kan glida in i sk. passager som stundom kan vara abstrakt och beröra en känsla snarare än en illustration, dessa uttryck med olika skiftningar och variationer ska bilda en helhet. Bilden kommer att beröra delar av konsthistoriens ismer samt vissa konstnärer i den. Detta perspektiv står för det oprövade, öppna, otolkade, obearbetade, oroliga och möjliga. (upplevelse och första hands perspektivet)

De mekatroniska fåglarna filosoferar vilt i sina burar, fångad i just sin världsbild. Från sitt perspektiv kring hur just deras världsbild är beskaffad, hur världarna ska navigeras och förstås. De har ett långt perspektiv och den samlade erfarenheten som de skapat från sin speciella plats från ovan. Fåglarna är mekatroniskt uppbyggda och reagerar på publikens rörelse och positioner.

Fåglarna kommer i verket och genom publikens interaktion till tals utifrån en omfattande programmering som både styr hur varje fågel rör sig och vad den tillåts att tala om. (fågelperspektiv)

I datorspelsvärlden möter vi andra personer/äventyrare som i en mokumentär intervjuform delar med sig av sina erfarenheter från de besöken de gjort i de olika världarna, som sedan även publiken kan utforska själv via internet. (retrospektiv tredje persons perspektivet)

Här är allt upp och ner. Här finns manusförfattaren, musikkompositören, skådespelaren och konstnären i en stor kropp. Engagemanget tillsammans skapar något nytt som rör sig utanför utställningsrummet och det platsspecifika i epic mod. Här blir det snarare fråga om performance i musical och opera stil. (involveringsperspektiv)

Epic mods grund berättelse i 7 delar:

1. Begynnelsen - Landskapets väg

I begynnelsen möter pojken den gamla kvinnan; modern, den visa eller häxan som uppmanar honom att bege sig ut i världen. Hon visar honom att stiga in i berättelsen.

2. Vanliga, ovanliga och omöjliga vägar. (Torgets upphämtning)

Här trevar sig nu pojken fram. Han är rädd och förvirrad och det är mörkt och hotfullt. Han har kommit till en plats med olika stigar och möjligheterna är många och de verkar vara precis likadana.

Han går runt på måfå. Plötsligt står det en man vid en av stigarna och ler vänligt mot pojken. Den unga pojken är väntad. De tar följe och småpratar om stigarnas möjligheter och att det gäller att hitta dem inom sig själv. Att världen är en spegling och illusion. Han pekar och visar att den vägen där skulle möjligtvis vara en bra väg. Pojken följer hans råd att ta en stig som leder fram till en port vid foten av ett vulkan liknande berg.

3. Underjordens diskreta charm

Den unga pojken tittar upp på porten som står på glänt och där inne är allt svart, han känner en svag kall och fuktig vind strömma mot honom. Han vänder sig om för att få bekräftelse av mannen.

Nu förstår pojken att han inte kan vända om. Mannen är borta och den unga pojken tar ett djupt andetag och går med bestämda steg in i mörkret. Han har ingen aning vart det svarta ska leda honom...

Som en ung man måste han ömsa skinn ofta och nere i den mörka underjorden möter han piraten Anne Bonny (äventyr), seriefiguren Modesty Blase (utmanande), matematikern Sofia Kovalevskaia (inteligent) och rocklegenden och känslomänniskan Patty Smith (känslor). Den unga mannen berör nya tankar om sin person och funderar över sitt förhållande till sin mor. Detta utspelar sig först på ett hav sedan i ett "fort knox", i ett klassrum och sist men inte minst på en rockkonsert i ett industrilandskap. Allt sker i underjorden.

4. Minnesluckornas fest

Huvudpersonen kommer nu till en fragmatisk minnes (lucke-)värld. Här byts det postapokalyptiska industrilandskapet ut mot staden; en mer urban värld träder i kraft och det finns fortfarande olika djur som tex. björn, fåglar insekter tillsammans med en rik växtflora men som är hänvisad till zoo och parker. Men det är endast dessa han kan tala med, förutom en galen vetenskapsman som har som sin livsuppgift att skapa guld, men som ingen längre förstår. Det universella språket har nämligen försvunnit från staden. I denna värld lär han sig att kommunicera utan ord och personen får kontakt med sitt undermedvetna.

5. På museum

Han är nu en man och kommer här att vara beredd att offra sig själv för att rädda en persons liv. Här möter han de visa. Miljön där detta sker är på ett museum i staden, i en alldeles speciell målning. Ödet kan här bli tvärt om än vad vi tror. Här krävs uthållighet, vishet och tålamod. (Heeling, bön, meditation).

6. En tavlas terräng

Innebär att en yttre påverkan av händelseförloppet kommer göras. Någon annan har åsikter om hjältens vandring. Något mannen inte tänkt på. Han har ej varit ensam på vägen men han har varit upptagen av att göra rätt saker utifrån den gamlas uppmaning. Det är nu han ser flexibiliteten och det organiska rörelse förloppet. Att så mycket annat berör ens val och även kan göras av andra. Han förstår att bilden är ett landskap på Visdomens Dal och den befinner sig inom honom.

Imago Mundi - Luciano Benetton Collection

Medverkande i: Archive of Visions and Actions Contemporary art from Sweden

Mitt verk handlar om Pollen kungen i Ängelholm och visades under Venedigbiennalen 2015

Deltar i IMAGO MUNDI - Venecia - Vernissage 31 augusti ---- About GERTRUD ALFREDSSON -- Gertrud Alfredsson was born in 1965 and lives in Allerum. She studied at Konstskolan Forum Malmö, works as an artist and art consultant, and is the leader of the arts club Artpit and the Best Biennial in association with Moderna Museet Malmö. Her work for Imago Mundi is part of the series Unknown Places. In her drawings, paintings and ceramics she explores place and identity, and this series is about the various reasons why places are created. The Pollen King relates to a true story about Gösta Carlsson (1918-2003) who met extraterrestrials in a UFO in 1946. They gave him the recipe for a pollen pill, which later earned him a fortune. He came out in public about the event in the 1970s and erected a monument in the 1980s..